Dagens rader: om rösten

Om rösten

Vilken är den personliga rösten, den privata, den professionella? Är någon mer sann än den andra? Vilken röst tycker jag mest om själv? Vilken räds jag? Att skriva handlar till stor del om att välja röster. Vems ska få mest utrymme, vems är jag mest omsorgsfull med, vems skapar dramatik och vems gjuter olja på vågorna. Just nu skriver jag på något helt nytt och då gäller det att lyssna noga.

Som barn var jag väldigt blyg, på gränsen till helt tyst. Ju äldre jag blev, desto jobbigare blev det att i många sammanhang tystna. Kommer ihåg att jag skrev en lapp som jag lämnade hos några vänner där jag bad om ursäkt för att jag var så tyst. Vet inte om de läste den. Barn är ju barn och accepterar ofta sina vänner på ett helt annat sätt. Jag var den tysta och det var inte mer med det. På sommarlovet med sjuan och åttan var jag på min mormors sommarställe på Gräsö. Den sommaren träffade jag nya vänner som inte visste om min blygsel, som under julisolen sköljdes bort på Roslagens varma klippor. Ett, tu, tre var jag med i samtalen, fick en självklar plats i gänget på piren och jag minns den sommaren som ett skifte i livet. Stundtals gör hon dock sig påmind, den där lilla flickan som tyst betraktar världen.

Under många år arbetade jag som yogalärare, flera år på heltid. Jag hade en ”yogaröst”, en röst som skilde sig från mig vanliga. En lugnare, mjukare, mer eftertänksam. Jag tyckte om den rösten, den var lugnande även för mig. Men den skymde ibland den råare och bubbligare rösten som jag också har. En röst som jag inbillade mig inte passade in i yogasalen, men den sipprade ändå fram ibland. Inte minst i en ganska drastisk, svart humor som jag bet mig tungan för varje gång den flög ur strupen. Har fortfarande kvar att skriva det tredje och avslutande blogginlägget om yoga. Det kommer. Jag har sagt att jag inväntar min nya yogaröst. Känner att den är på väg. En röst och en position inom mig som jag kan tänka mig att undervisa ifrån. Vill inte skynda den. Calma, calma. 

Samma tålamod har jag inte riktigt med skrivandet. Sedan i januari har jag känt att jag ”borde” ha kommit längre med ett nytt projekt. Men jag funkar dåligt på push. Jag försöker forcera motstånd. Tänker i klyschor, som det Julia säger i Vårvinter, att det är motståndet som får draken eller flygplanet att lyfta. För mig känns motstånd just nu som att det är något som jag ska vila mig igenom. Tittade på Anders Hansens andra säsong om hjärnan på SVT. Det sista avsnittet tog upp att hjärnan har flera medvetanden. Tänker att det är lite som i psykosyntesterapi, att man har olika delpersonligheter. Olika röster. Det finns flera teorier om vem som är chef över de olika medvetandena, delpersonligheterna, rösterna. Finns det någon dirigent? Nej, var svaret i programmet. Ja, skulle en religiöst lagd person kanske säga. Eller den som bara tror på något större än jaget. Jag har inget som helst svar på detta, men tycker det är spännande att upptäcka och ”leka” med olika röster i mig själv. Och upptäcka, för mig, nya röster hos andra. Det är så himla lätt att hemfalla i en förenklad, förstelnad bild av andra. Det där med att provprata är inte heller så dumt, om man är tydlig med att det är just det man gör. Som en privat retorikkurs. Att inte ta allt som sägs som en absolut sanning, utan låta sig själv och andra prata sig fram genom snåriga resonemang. Jag själv kan tyvärr haka upp mig på vad någon sagt. Det är sällan konstruktivt. Och jag har med 100 % säkerhet sagt saker som andra hakar upp sig på. Ibland är det inte så dumt att ställa en följdfråga. Hur menar du nu? Man missar en möjlighet till ett sant möte om man att ryggar undan för dialog. Det mörkerodlar fantasier och rena vanföreställningar. 

Att vara tyst och blyg kan bottna i olika saker. För mig tror jag att en huvudingrediens var att jag inte ville göra fel, säga fel. Sen har jag aldrig heller gillat när människor tittar direkt på mig. Säkert därför som jag valde att undervisa i en yogaform där alla ska blunda...

Till våren 2021 tänker jag att vi många längtar efter att höra en röst som sitter nära. Idag en förbjuden röst. Vilken röst vill du dela med dig av i världen och lyssna till när pandemin släpper taget?