Dagens rader i juli om att älska, glömma och förlåta

Juli 2014

Älska, glömma och förlåta.

Min mamma hade vacker liten bok med rött läderomslag som hon fyllde med poesi och ordspråk. Vet inte vart den tagit vägen, men jag minns ett av ordspråken som etsats sig i mitt minne:

"Lär det livets största gåta

Älska, glömma och förlåta

Om du lär dig rätt de orden

Blir du lycklig här på jorden"

Ett synnerligen rättframt recept på lycka. Älska, glömma och förlåta. Inte minst för ett samhälle som gärna vill ha skriftliga garantier på ett önskat utfall innan man sätter en boll i rullning. Håll dig till att älska, glömma och förlåta, så blir allt bra. Eller?

Vad innebär det att älska? Är det något som vi bara kan slänga ur oss lite hipp som happ, älskar dig! Love you! Kan man älska en sak, en plats? Sig själv? Ett ord som kommer till mig är villkorslöst. Hur otroligt skönt det är att känna att man är älskad utan förbehåll. Och att älska reservationslöst.

Så till nummer två i lyckoreceptet. Glömska. Här går jag bet. Jag glömmer mycket få saker. De kan tappa sin laddning, absolut, men jag glömmer inte. För mig är det lite av en överlevnadsinstinkt, att komma ihåg så jag inte gör om samma misstag. Att jag lärt mig av dem. Den som vet hur man glömmer får gärna höra av sig.

Förlåta då. Stort ord. Kan känna att försonas ligger bättre i min mun. Det jag är uppmärksam på är syndabockstänkandet. Att peka finger. ”Det är ditt fel!” Med facit i hand är vi alla supersmarta. ”Vad var det jag sa! Det förstod man ju, att det där aldrig skulle gå!” Så kan det låta när man ligger på botten och kravlar i ånger. Det behöver inte ens vara röster utifrån, utan ens alldeles egen förträffligt kompetenta inre kritiker som tagit över dirigentpinne och drar igång en symfoni med grundackorden: Söka fel. Sänka. Förminska. Tror de flesta är rädda för att bli utsatta för det. Oavsett vem dirigenten är.

Men nu kom jag en bit från ämnet. Förlåta. Försonas. Känns skönt att tänka på det. Inte bara att jag kan försonas med andras handlingar utan att andra också kan försonas med mina. Och jag med mina egna. Att jag i dagsljus kan se skeenden klart. Realistiskt. Neutralt. Detta har hänt. Det är över. Det enda som lever kvar av upplevelse är i mitt sinne. Det är över, brukar jag meddela mina destruktiva tankar. Det är över. Förhåll dig öppen till det som händer. Nu. Förhåll dig öppen. Oavsett vad som händer. Förhåll dig öppen. Det är mitt mantra.

Älska, glömma och förlåta. Var sak har sin tid. Att låta saker få ta tid. Det tar tid för en sorg att lägga sig till vila. En kärlek behöver tid för att mjukna, för att sudda ut de vassa rädda kanterna. En kärlekens sten behöver rullas flera gånger över relationens strandkanter för att bli len. Vänskapen fördjupas när flera av livets skeenden fått filtrerats genom den.

Precis som vi idag låter surdegen jäsa länge, långkoken puttrar i var mans gryta så tror jag vi behöver tillåta vår inre utveckling att ta tid. Ge den tid.

På mina yogaklasser är jag på gränsen till tjatig vad gäller hjärtats lotus. Om att hålla sitt hjärta öppet, oavsett vad. Att gå från Mindfulness till Heartfulness. För det är i hjärtat som jag tror att transformationen sker. När man en dag vaknar upp och ett smärtande inre sår inte längre blöder. Inte värker. Inte skaver.

Lotusblomman är en stark och viktig symbol för mig och många andra som yogar. Lotusblomman kan växa under de mest svåra förhållanden. Men inget av det fäster på den. Dess fysiska struktur gör att all smuts rinner av den och tillåter blomman att glänsa oavsett omgivning. Man kan tänka på sitt hjärta som en lotusblomma och som en plats man alltid kan besöka. Där det erbjuds vila, värme och medkänsla. Dörren dit är alltid öppen. Man kan också göra en lotusblomma med händerna. Låt basen av handlederna mötas, spreta med fingrarna och sedan låta toppen av lillfingren och toppen av tummarna mötas.

Det börjar bli hög tid för mig att avsluta den här veckan. Dagens rader. Har det inte känts svårt och läskigt att dela så mycket? Har jag fått frågan. Faktiskt inte. För alla ord har flödat från mitt hjärta. Det är vad det är. Varken mer eller mindre. Tackar ödmjukt dig som tagit del av de ord som flödat.