Dagens rader i juli: Min guru eller lovsång till hundlivet

Juli 2014

Dunk, dunk, dunk. Till det dova ljudet vaknar jag varje morgon. Det är hunden Melker som viftar med svansen mot väggen. Varje dag, lika roligt att vakna. Snacka om guru. Ordet guru betyder från mörker till ljus. Alltså det eller den som tar med en på den resan. Från mörker till ljus.  

Att välja ett liv med hund innebär så mycket mer än att promenera, plocka upp bajs, gosa och ge mat. Det innebär till exempel att ha koll på sina egna reaktioner, möta andras hundrädsla och navigera mellan de blindskär som finns vad gäller hunduppfostran. Vem visste att det rådde så mycket känslor i hur man hanterar en hund! Det sägs även att man får den hund man behöver för att möta sig själv. 

Innan Melker kom till oss läste vi på. Tror faktiskt vi skaffade varenda bok som finns på marknaden. Överambitiösa är bara förnamnet. Det vi snabbt insåg var att det finns två skolor. Den hårda och den mjuka. Kortfattat så innebär den hårda att man tillrättavisar och den positiva att man istället förstärker ett positivt beteende. So far so good. Vi kunde se för- och nackdelar med båda. Men sedan fick vi en bunt hundtidningar av en vän. Där tonen var allt annat än vänligen mellan företrädare från de olika synsätten. Ärligt talat blev jag chockad. Det var som att man ville missförstå varandra. Därför känns det som jag går på minerad mark bara genom att skriva om detta.  

Paff fick jag sätta mig ner och börja tänka igenom vad som kändes rätt för oss. Och någonstans hade vi börjat i fel ände. Vi visste ju inte ens vilken hund som skulle komma till oss. Don efter person, eller i detta fall hund, kändes som en bättre utgångspunkt. Jag tror verkligen inte på att en metod som passar alla. Inte minst vad gäller inlärning. I drygt fem år har jag jobbat som lärare inom skolan, mestadels på högstadiet. Där har min utgångspunkt alltid varit att inlärning kan ske på så många sätt och därför behövs en varierad undervisning. Någon tar bäst in genom att lyssna, en annan genom att läsa, den tredje genom rörligt material. Relativt ofta får jag frågor om skolval. Vad tror du om den eller den skolan? Då frågar jag alltid hur barnet är. För skolor är olika. Det som passar den ena, passar inte den andra.  

Tillbaka till hundlivet. Högst på vår önskelista över egenskaper var att vi ville ha en hänga-med-hund. På sjön, till fjälls, ut i springspåret och kunna lugnt ligga bredvid under yoga. Alltså en relativt stor filur, anpassningsbar och mentalt stabil. Vi hade ingen önskan om att ställa ut. Så satt jag en dag på bryggan tillsammans med min mans brorsdotter. Vi småpratade lite om hundar, som vi bådar gillar att göra. Så kom det sig att vi gick in på nätet. På Blocket av alla ställen och kollade efter gulliga hundar. Kändes inte så seriöst. Milt uttryckt.  

Ganska snart kom det upp en annons för en blandning mellan portugisisk vattenhund och labrador. Två raser som vi redan var förtjusta i. Och kullen på nio valpar hade fötts på min 40-årsdag. Om inte det är ett tecken, vad är då ett tecken? Men inte går det väl att köpa en hund på Blocket!  

Steget från tanke till handling gick dock fort. Jag satte omgående igång att skriva ett långt mail till uppfödarna med ett frågebatteri som heter duga. Fick snabbt positiva svar. Vi bestämde möte hos dem för en första träff. Det visade sig att Siv och Pelle var helt fantastiska och deras hund Vivi en strålande mamma till nio sockersöta valpar. Därifrån var inte beslutsprocessen lång. Men vem skulle vi välja? Maken vill ha en hane. Då var det fyra kvar att välja mellan. Nästa gång vi kom dit hade de växt till sig lite. Och det var en liten parvel som nyfiket hela tiden ville följa efter oss. Bullen hette han. Den lurvigaste och den största. Helt klart var det Bullen som skulle få följa med hem några veckor senare. Han döptes sedermera om till Melker efter en av de tre vise männen, alltså inte efter farbror Melker i Saltkråkan som många tycks tro.  

Han kom som en liten lufs, och växte och växte. Och växte. I någon form av panik fick vi skaffa en kombibil. I minibilen gick han knappt in. Men i takt med att han växte fysiskt växte också banden mellan oss. Han tog en självklar plats i vårt liv. Vi hade dock tydliga principer. Ingen hund i soffa eller säng. Så blev han lite krasslig efter några månader. Hm, han kanske blir bättre om han får ligga i sängen? Vet inte om det var sängen som gjorde tillfrisknande snabbare, men kvar blev han i alla fall. Därifrån var inte heller steget långt till soffan. För det var ju ändå ganska mysigt att ha honom där, sa vi till varandra med menande blickar. Visst gick vi också valpkurs och fortsättningskurs hos Eva på Jyckelycka. För oss fungerade det perfekt. Få men viktiga kommandon att lära in. Kom, stanna, nära. Absolut lydnad när det gäller.  

Lugn och bestämd. Det är en annan bra tumregel, det tror jag på. Det är inte heller mina starkaste grenar, att vara lugn och bestämd. Nu får jag daglig träning i detta. Melker märker DIREKT när jag blir stressad. Hela han är som en känslobarometer. Har vi en för hetsig diskussion hemma drar han sig undan till ett annat rum. Det är också till honom vi söker oss för att få tröst bortom ord. Ibland är man inte klar över varför man är ledsen eller oförmögen att i stunden sätta ord på ledsenheten. Att då borra ner näsan i pälsen och bara andas bredvid hans trygga energi är healing på högsta nivå. Eller som att titta in i hans bottenlösa bärnstens ögon. När vi var och lyssnade till Eckhart Tolle i höstas sa han just att vill man känna närvaro i nuet, se in i en hunds ögon. 

Nu undrar du kanske hur det blev med den hårda och mjuka skolan, vad valde vi? Det blev en blandning. När han söker ögonkontakt vid promenad får han beröm, när han hoppar blir han tillrättavisad. Han hoppar nu i princip aldrig. Och är expert på att ge ögonkontakt vid promenad. Det allra viktigaste tror jag är att vara konsekvent. Vilket verkligen inte är det lättaste. Men vi fick en hänga-med-hund i allra högsta grad. Som en bamsebjörn är han stark och snäll. Helt enkelt vår bästa vän och största förebild i att leva i nuet. Världens bästa yogahund som alltid är med i Savasana. Kärlek är bara förnamnet.