Dagens rader i juli: genom vilka linser ser du världen?

Juli 2014 

Genom vilka linser ser du världen?

Jag tar på mig ett par glasögon med breda bågar. Tittar ut över klassrummet. Säger: ”Genom de här ser jag hur klassrummet ser ut, vilka färger, former och strukturer som finns här”. Jag byter glasögon till ett par runda. ”Nu ser jag på er med en 14-årig tjejs ögon”. Byter en tredje gång till ett par hornbågade. ”Nu ser jag alla olikheter och orättvisor”.

Eleverna tittar på mig, undrar vad jag håller på med tills jag säger att: ”Så vill jag att ni närmar er en text”. Läs den flera gånger. Byt glasögon. Fokusera på olika saker. Läs texten ur hjältens perspektiv, hur skurkens. Uppmärksamma miljöerna. Sätt på er politiska glasögon. Vill texten säga något? Byt till kärlekens. Fokusera på relationerna.

Det är en övning som går att göra i vilken vardaglig situation som helst. Hur ser jag på världen, vilka linser filtrerar mina intryck? Ser jag det som är farligt? Det som är vackert? Det som jag uppfattar som negativt? Kan jag blicka ut över världen utan att värdera det jag ser?

Eftersom jag själv dagligen bär linser eller glasögon (-6,5) så är jag helt beroende av hjälpmedel för att ta mig fram. Genom det har jag också lärt mig skillnaden i för- och bakgrund. Vad menar jag med det? Då jag är kraftigt närsynt ser jag hjälpligt på nära håll, men ingenting på långt håll. För den som är långsynt är det tvärtom. Det här kan föras över till hur vi sätter saker i sitt sammanhang och hur vi prioriterar. Vad placerar jag i förgrunden av mitt liv? Och vad sätter jag på hyllan längst bak i mitt inre rum? Just prioritering är ett nyckelord för mig. Att våga välja.

Om jag inte korrigerar min syn ser jag knappt längre än till nästippen. Stressar jag för mycket, splittrar mina tankar, dras med i andras drama ser jag sällan heller längre än till nästippen. Perspektiven förändras och mina egna visioner och drömmar hålls på behörigt, suddigt avstånd. Tunnelseende är ett annat sätt att beskriva detta på.

På andra sidan av myntet finns fenomenet att hänge sig åt en sysselsättning som ska generera ett positivt utfall i framtiden men som tar allt syre i nutid. Om och om igen. Självklart måste man ibland fokusera till 100 % på en sak. Men jag passar mig noga för att springa ifrån det vardagsnära livet.

Med jämna och ojämna mellanrum kan det vara värdefullt att titta på hur man placerar sina göranden. I förgrunden eller bakgrunden. Ibland hamnar det viktigaste i livet kanske alldeles för nära den bortre väggen. Medan mindre meningsfulla distraktioner poppar upp i förgrunden som de där grodorna på Gröna Lund. Och vad som känns meningsfullt kan man bara själv avgöra.

Tittar nu på termometer som visar på 32 grader. Mitt fokus börjar svikta så nu flyttar jag att bad till förgrunden och låter textarbete förskjutas till bakgrunden. Vilka glasögon sätter jag på mig när jag hoppar i plurret? Inga. Tänker bara njuta av att uppleva lättnaden i att flyta med.