Dagens rader i advent om vikten av att fylla på

Advent 2014 

Om vikten av att fylla på

Den här texten börjar i andra änden. Med att tömma. Ge plats för. Andas ut. När vi bara fyller på och fyller på med nya aktiviteter blir sinnet överlastat. Nästan som avtrubbat. Vi kan tappa kontakten med de subtila delarna av livet. De sublima. Ett bra sätt att rensa på insidan är att meditera. Och från tid till annan ödmjukt stanna upp och förutsättningslöst invänta nästa ögonblick, och nästa. Utan någon plan, utan någon idé vad som komma skall. Med öppna händer och öppet hjärta. Låta själens innerliga röst få vägleda.  

Vill också passa på att göra en distinktion mellan att känna sig dränerad och att känna sig tom, då det är lätt att blanda ihop dem. Känslan av dränering är tung, stenhård, mörk, kall. Det finns ingenting kvar på insidan att dra energi från. Man har helt enkelt överbelastat energikontot. Bjnjurarna strejkar. Ingenting känns roligt eller inspirerande. Bara som oöverstigliga måsten. Man kan bara få energi utifrån, genom till exempel kaffe, socker, alkohol, kickar. Snabb stimuli, för att sedan känna sig dränerad igen. Här är det läge att dra i handbromsen. Börja ta hand som sig. Jag har varit där själv, så jag vet. Och jag vet att man kan komma ur det tillståndet. På riktigt.  

Att känna sig skönt tom är att vara mottaglig för livets rörelse. Det finns plats på insidan att ta emot och ta hand om det som kommer ens väg. En känsla av rymd, ljus och lätthet. Sinnet klarar av att härbärgera tankar. Kan sant agera istället för att reaktivt reagera. Energin finns på insidan, inte på utsidan.  

Tror det är bra att börja med en nulägsanalys. Behöver jag rensa innan jag kan fylla på med något nytt? Känns det trångt på insidan, avboka aktiviteter, yoga, drick en kopp te i stillhet, gå en långsam promenad. Om och om igen. 

För mig är den ultimata lyxen att ha en dag framför mig då jag inte alls vet vad som ska hända. Att få följa ett intuitivt flöde. Lyssna inåt på vad nästa steg är. Följa en tanke hela vägen ut. Flöda. Fördjupa. En relation, en situation eller en idé.  

Jag uppskattar växelverkan. Att under vissa perioder köra på. Samla på erfarenheter. För att sedan stanna upp. Reflektera, integrera. Den här hösten har handlat om att fylla på för mig. I somras började jag känna mig riktigt pigg och nyfiken. En sju år lång och tung period som präglats av ansvar och sorg började ebba ut. Det kändes så tydlig att det var tid att fylla på med ny prana, nya möten, berikande upplevelser. För mig blev det att åka till Holland för ett gå en vidareutbildning i yoga och sedan senare under hösten till London för en retreat med Mooji. Två resor som omtumlande långtidsverkar. Eller hur jag nu ska uttrycka det. De finns båda med mig varje dag på olika plan. Som en sprudlande flod flyter fram i sinnet. Tar sig fram över stenar, genom trånga passager, passerar ett vattenfall för att komma till ro en stund vid en källa innan den flyter vidare.  

Kanske är det bland det svåraste som finns. Det här med att vänta in. Låta saker få komma till oss. Inte jaga så förbaskat. Men också att acceptera att under vissa perioder är det tyngre. Låta det få vara det. Inte bråka tillbaka mot livet. Inte forcera, inte pressa in mer göranden när ens inre flod känns instängd som i en sluss. Utan bara vara där. Tills det kommer en dag, då slussen öppnas och bjuder in till en svindlande upptäcksresa på insidan. Då är det bara att tacksamt flyta med.  

“She wasn't doing a thing that I could see, except standing there leaning on the balcony railing, holding the universe together.” 

― J.D. Salinger