Dagens rader: om Stockholm

Minnen från Stockholm

Mitt bland yogainläggen kom en längtan till att skriva något om Stockholm. Min barndomsstad. Jag flyttade inte FRÅN Stockholm, utan TILL Jämtland. För mig är det en viktig distinktion. I Vårvinter finns det flera scener från Stockholm och jag märkte hur lätt det var att skriva dem. Att få höra hemma, är viktigt. Det var först när jag lärde känna personer i Åre kommuns alla hörn som jag på riktigt kände mig hemma. Inte för att mitt hus ligger här. Tänker göra några korta nedslag under barndomsåren Stockholm. Även om vi bodde på andra sidan bron, så var det i staden som jag tillbringade mest tid. Mina far- och morföräldrar bodde på Gärdet, i sina respektive lägenheter i över 50 år. Min familj spred sig över staden som tunnelbanenätet. Mamma tog min hand och vi åkte till hennes arbete på Rikspolisstyrelsen på Kungsholmen. Farmor tog mig till Erstagatan på Söder, där hon jobbade i en tobaksaffär på torsdagar. På jularna var jag med på julgransplundring på farfars kontor vid Östermalmstorg. Han tog också mig med till Clock på Nybrogatan, där vi åt hamburgare. Bara han och jag. Morfar jobbade vid Valhallavägens slut och mormor som lärare på olika skolor. Pappa höll till i stora datorhallar i Garnisonen, mitt emot tv-huset. Det kändes som att någon i familjen aldrig var långt borta. 

Helg betydde ofta museum. Blev livrädd för rustningarna i Nordiska museet och jag kommer fortfarande ihåg doften från blåvalen på Naturhistoriska riksmuseet. När jag och min man skulle skaffa hund, var vi måna om att få en hund som gillade att hänga med. En ”hänga-med-hund”. Jag var ett ”hänga-med-barn” i Stockholm. Min mamma hade inte körkort och vi tog oss runt med tunnelbana och buss. Det var extra speciellt att åka den blå linjen, som gick djupt nere i underjorden. Även där var det en säregen doft och en fuktighet som förundrade. Vet inte hur det kom sig, men vi stannade ofta vid Östermalmshallen och åt en pirog med ett glas saft. Ett glas apelsinsaft från en stor behållare. Pirogen var alltid för varm och jag brände ofta tungan.  

Ett riktigt äckligt minne var när jag och farmor var på julmarknad i Gamla stan. Hon gillade att klä mig fint (och locka mitt hår, lite som jag var en docka) och jag hade en fårskinnspäls. Av någon anledning strök jag min röda tumvante över munnen utan att veta att en duva hade släppt en skit på den. Fy fan, jag ryser när jag skriver detta.  

I tobaksaffären på Söder satt jag på torsdagarna i rummet bakom och genom draperiets springa såg jag hur farmor stolt la underarmen bakom ryggen och frågade kunden om något mer önskades. Det här var tidigt 70-tal, långt innan den delen av Södermalm blev hippt. Många som tilltufsats av livet kom in på torsdagar bara för att snickesnacka med farmor. Minns den vänliga atmosfären och doften från tobak i den lilla butiken. Jag fick jag lära mig hur man möter alla med vänlighet. Många av stamkunderna var farbröder som fått sig en stänkare eller två. De fick komma in, värma sig och prata av sig med farmor. Det var varmt i tobaksaffären och inte bara tack vare elementen. En dag vill jag gärna skriva mer om den tobaken.  

T-centralen var navet och jag förstod aldrig hur mamma hittade mellan perrongerna. Hon visste också om man skulle sitta långt bak, eller långt fram i tåget, beroende på vilken station man skulle gå av på. En dag var det en flicka som hade åkt rutschkana på rulltrappans handledare och fick in armen när handledaren skulle tillbaka. Hennes skrik hör jag när jag skriver detta och jag har fått berättat för mig att hon miste sin arm. Om det är sant, vet jag inte, eller om det sas så för att jag inte skulle åka rutschkana.  

Märkligt hur de rysliga minnena naglat sig fast. Ett annat sådan är när det brann i en portuppgång på Rindögatan, inte långt från farmor. Efter att jag sett det, utbrast jag alltid ”Där brann det! Där brann det!” när vi åkte förbi. Måste ha varit hyfsat tröttsamt för mina föräldrar.  

Men mest minns jag att den stora staden aldrig kändes stor. Den var hemma när jag gick hand i hand mellan mina föräldrar, på väg för att köpa mintkyssar hos Karlafrukt eller titta på drakarna som flög över Gärdet. Jag flyger fortfarande över staden, ser den som den var då, en stad som jag minns med hjärtat.